Landscape
Gran Canaria
Snart, snart snart är det sommarlov. Bara lite mer än två veckor kvar...
De bortglömda orden.
Vaniljte. Mat. Gitarr. Musik. Skrivande. Ensam. En liten saknad. Ändå så har jag det rätt så bra. Livet är inte så tokigt ändå.
Jag letar inte efter problemen, de hittar mig.
Från Gran Canaria.
Oj, oj, oj vad jag borde plugga matte nu. Det stora problemet är att jag fastnat i min underbart sköna säng och även om jag försöker samla all kraft inom mig så lyckas jag inte resa mig upp. Trivs dock rätt bra här, nersjunken i duntäcket med datorn i knät. Sitter och skriver, vilket känns jätteskönt med tanke på att jag inte har gjort det på evigheter. Tänkte då också ta och nämna att det är jag som skrivit texten i headern. Hur tycker ni det blev förresten med lite förändring?
Alla livets små ögonblick
Måste verkligen ta och börja uppdatera bättre. Ska verkligen jobba på det, det kan jag lova!
Those teenage hopes, who have tears in their eyes
Plötsligt har alla mina bilder blivit svartvita, vilket är lite underligt med tanke på att jag brukar älska färgstarka fotografier. Kände dock att dessa passade bättre som svartvita.
Nu måste jag ta och berätta om vad kanske kan vara världens vackraste plats att fotografera på. För ett par veckor sedan så visade pappa mig en liten glänta i närheten av en sjö. Det var dit jag igår släpade med mig Ellen. Bortsett från alla mygg så var det otroligt vackert och jag vill bara springa tillbaka dit igen för att fylla kameran med fler bilder!
Men tills vidare, Ha en grym fredag!
It's always darkest before the dawn
Vackra syster tidigare idag. Märkte också att när jag var ute och fotograferade hur mycket jag saknat våren/sommaren och bilderna som man kan ta då. Ellen levererade i alla fall och jag var bara lycklig över att få komma ut med min älskade kamera igen.
Förövrigt så kan jag inte sluta lyssna på Florence and the machine! Är så grymt taggad inför Way Out West!
I am done with my graceless heart, So tonight I'm gonna cut it out and then restart, cause I like to keep my issues drawn, it's always darkest before the dawn.
Run fast for your mother, run fast for your father.
Tror faktiskt att det här ar första gången jag faktiskt lägger upp en bild på mig själv. De som känner mig vet hur mycket jag verkligen avskyr att stå framför kameran. I ungefär fem sekunder kunde jag stå och vara allvarlig, men sedan börjar det där lilla leendet sprida sig över hela ansiktet och jag brister ut i gapskratt. Jag vill ju stå bakom kameran, inte posera framför! Får verkligen försöka träna på det där.
Nu sitter jag uppkrupen i soffan under en varm filt. Ska snart gå och göra en kopp te. Inte helt fel!